Frågan är vad jag håller på med egentligen. Okej, jag har inte gjort något. Men jag kan inte göra något för att göra allting bra heller. Det enda jag kan göra är att sitta och vänta. Och på dig kan jag vänta.

Jag anade ju att någonting var fel igår. Riktigt fel. Inget svar, ingenting.
Tänkte att 'nejfan, jag orkar inte en gång till.' Gick och la mig innan ens 'I huvudet på Gynning' var slut.
Somnade och toksov. Jag hade feber och hade feberyra. Drömde massa med sjuka saker. Jag vaknade en gång av att jag snarkade så jävla högt att jag väckte mig själv och var tvungen att kolla åt ena sidan i sängen att jag verkligen var ensam, annars hade det fan varit pinsamt. Sen vaknade jag en gång till av samma sak.
Helt kallsvettig och jättevidrig kände jag mig. Kände mig som alla snoriga kids på jobbet!

Sen drömde jag något jag inte borde ha drömt.... eftersom jag drömde en sann-dröm som fick min dag att gå i kras. Helt totalt. Jag avskyr mig själv, och blir arg och ledsen på mig själv när jag drömmer sann-drömmar eftersom att jag bara gör det när det är saker jag absolut INTE vill ska hända. 

Vaknade och tänkte att jag skulle ha fått ett godmorgon-sms, inte ens det hade jag fått.
Vad är det frågan om? Hela dagen går och inte ett pip.

Sen kommer smällen. Ett sms som gjorde mig kall, och helt förstörd. Heeeeeeeeelt förstörd. Och jag förstod inte själv först att jag, JAG kunde ta åt mig så där mycket. En fling är en fling.. det där är INTE en fling.
I samma stund jag läser sms:et så ska jag läsa en bok för mellangruppen (Ugglorna, ursäkta.) och mina ögon fylls och min underläpp börjar skaka och jag känner mig som ett cp. Alla barnen kollar förundrat på mig. Och jag fortsätter att läsa klart boken. Sen brast det..  En människa har aldrig fått mig att gråta SÅ av en sån anledning.
Sen gick jag och berättade för Lissan vad som hade hänt egentligen och jag berättade att jag hade drömt det samma natt och att jag var så arg på mig. Hon kramade mig och sa en sak som ändå fick mig att skratta mitt i allting. Frågan igen är vad du gör med mig.. jag är inte så här i vanliga fall.

Jag mådde som ett as efter det där PÅ förkylningen och allt kändes bara bajs och jag ville stoppa huvudet i sanden ett tag. Ska jag förlora det här nu tänkte jag? Nej, det ska jag inte. Jag ska visa att jag är starkare än så.
Och visa dig vad jag vill.
jag kan jag med.
Jag gick iallafall hem 1h tidigare, jag orkade bara inte. Satt bara och tänkte sönder min lilla ärthjärna så det luktade säkert brännt i matsalen där dom åt meliis.
Traskade iallafall hem i regnet. Ringde ett samtal direkt när jag kom innanför dörren och det, DU gjorde mig så mycket lugnare. Allt kändes bra när du sa "allt kommer att bli bra, det kommer att bli som vi vill.. oroa dig inte!" 
Men ändå så hoppas jag bara just nu, kan inte göra mycket annat. Även fast jag vill göra så mycket. Det vill jag alltid. Jag vill alltid vara superhjälte även när jag inte kan. Den här situationen är inte enkel. Och värst är det för dig.
men jag är här... jag lovar.

Senare kom iallafall Nadja över. Jag behövde prata av mig. och det hjälpte en stund iallafall.
vet varken ut eller in, jag fattar ingenting.
Som vanligt då alltså.

Från: E
"Allt kommer bli bra. Lita på mitt ord, hjärtat!"
Jag försöker. 


"I'm head over heals!"