Att det ska göra så jävla ont att vara kvinna. Jag kommer aldrig kunna förstå att vi först ska behöva genomlida mens varje månad. Sen att vi ska föda barn med. Räcker det inte med att föda barn?
Fyochskam är väl det att det känns som att jag sitter och föder barn just nu. Eller ok, jag har aldrig gjort det så jag vet inte.
Men jag kan ju bara TÄNKA hur det känns.
Som Lissan och Satu sa till mig: "Ja, tänk dig exakt samma smärta med 20 gånger värre!"
Jag längtar redan. Nu ska jag gå och gråta för mig själv i min prinsessäng och vrida mig i smärtor och tycka synd om mig själv och HOPPAS på att jag kommer upp ur sängen imorgonbitti.

Ska bara våga mig till toaletten för en kissbreak. Ursäkta grannarna om jag skriker. Ska bara övermanna känslan att få femtio knivar upphuggna i min hallongrotta.

Godnatt mina små puddingar, nu ska fröken Jussefin knoppa och drömma om mjuk hud!