När min drygt 14-åriga lillasyster säger: "Jag älskar fulla människor!" får jag en knäpp i huvudet och går loss på henne och förklarar att fulla människor är det vidrigaste som finns. Jag vet. Jag ser det för ofta och jag är det för ofta.
Eller jag var, är. Same shit.

Just nu har hon sommarlov. Hon är ute med sina blondinvänner här i krokarna. Dom kom hem hit för en stund sen. "Vi ska bara hämta colan" Jaha? "Hejdå!". Helt plötsligt får jag en flashback.
När jag var 14 år då blandade vi colan med rom och vi gjorde det ofta. Jättehemskt om man tänker efter.
Nu när jag skulle uträtta vissa behov så kom jag på det. Vad fan håller dom på med då? Varför blir jag en jävla moralmorsa helt plötsligt. Sen att hon kommer hit och säger "Jag ska sova här nu.. jag får inte vara hemma hos mamma". Vadå inte vara hemma hos mamma? "hon säger att jag inte sköter mig och att jag inte gör någonting".
Ok. Åk hem till mamma flicka lilla. Jag tänker inte vara barnvakt. Jag blir tokig.
Hur hemskt det än låter så ser jag vad som håller på att ske. Min lillasyster kommer bli totala motsatsen till mig. Förutom att hon inte röker. Eller så vitt jag vet. Hon höll ju på avlida när hon fick veta att jag gjorde det.
Det jag menar är att hon kommer bli en trotsig tonåring. Som mamma eller troligtvist mest pappa kommer vara henne hack-i-häl för att försöka tala henne till rätta. Hon kommer svara med: "Men OCH?".

Ni kan ju få tro vad ni vill. Men jag var nog den bästa tonåringen som man kunde leva med.
Jag hade aldrig några tider, ändå kom jag alltid hem utan att få en utskällning.
Jag har ALDRIG blivit hotad med att få utegångsförbud. Aldrig haft i hela mitt liv.
Sa min pappa en sak, då var de det som gällde. Jag vågade inget annat. Är det någon människa på denna planet jag har respekt för så är det min pappa. Han behöver inte ens uttrycka sig verbalt för att man ska förstå vad han menar.
Han har den där "blicken" som går som laser igenom sina egna ögon. Försök bara lura pappa Janne, no no no.
Här sitter jag 20 år och min pappa kan fortfarande ge mig den där blicken och jag blir 10 år igen.
Det som räds mig mest är att den inte fungerar lika bra på min lillasyster. Jag tror inte det.

Idag ringde min pappa mig: "Hej, det är pappa! Hur mår du? Jobbar du ihjäl dig i värmen? Puss heeej" .

Nu fick jag ångest och borde ringa min mamma för att se hur hon mår och berätta att jag saknar henne.
För det gör jag ju, lite iallafall. Eller, tills vidare får hon ett sms. Blir alltid så kissnödig när jag pratar med henne.

Nu ska jag ringa och tracka min lillasyster och fråga om hon dricker alkohol.
Nej då.. jag orkar inte med mer mamma-fasoner. Det jag får använda på jobbet räcker gott och väl!

Men juste! Idag när jag kom till jobbet var det en liten pojke som märkte mitt hår först av alla :-D
"Jo-se-sefin, fin du äj i håjet!".