Stormen efter lugnet är här. Det har inte ens gått ett dygn sen kräken kom hem igen och jag är redan på krigsstigen.
Jag blir så sjukt irriterad så fort den ena öppnar käften. Kan inte ens kolla på henne.
Den andra sitter bara insnöad på sitt rum och håller på med datorn. Jag frågade om det var det enda han ska göra i sommar. Både han och pappa skrek på mig direkt. Förlåt att jag bryr mig.

Det värsta jag vet är när någon säger "sen".
Kan du plocka undan den här? "mm, sen". Nej, vadå sen? NU!
Helt plötsligt är jag en kärring igen. Ni kan ju förstå att det inte är min grej. Jag tycker synd om mig själv som inte fixar heltids jobb, som inte är lite aktiv i bostadskön. Jag måste bli det nu. På RIKTIGT! Det här håller inte.
Sen tycker jag synd om pappa eftersom att det är honom jag ryter på när han frågar om jag mår bra.
Sen blir han arg och otrevlig mot mig, ba. SORRY!

Okej, andas.