Inatt drömde jag en helt störd dröm som vanligt. Jag är en ganska abnormal person, IN PERSON men annars så.

~ Jag sitter inne i mitt rum pillar på datorn lite (som förövrigt inte ens står i mitt sovrum) detaljerat så står det massor av disk vid datorn. Jag smsar lite med E. Efter en stund klampar mitt ex in i mitt rum "a tja!.. okej vad gör han här?!" Det var cool, vi bråkade ju faktiskt inte. Han satte sig vid min dator jag gick och plockade lite i rummet och fortsatte att smsa med E. Helt plötsligt ropar pappa "kan du ta ut disken från ditt rum!" och jag svarar: "ja, snart" svar tillbaka: "nej nu". Då får mitt ex frispel och han skriker tillbaka "hon kan väl fan ta ut den sen spelar det någon jävla roll eller?" En sekund senare står pappa vid dörren "ursäkta ville du något eller?" Ex ställer sig upp och käftar emot "a det kanske jag ville" Jag står där oh bara glor "eeeh okej.. detta kommer att sluta riiiktigt riiiktigt illa" Jag ber dom hålla käften båda två. Pappa går därifrån muttrandes. Jag får frispel på Ex och får stå på tå och be honom dra därifrån, helst åt helvete. Vad håller du på med liksom? Då tar han tag i mig, ruskar om mig. Och säger att jag är helt sinnessjuk och han lyfter armen och knyter näven. "VADFAN HÅLLER DU PÅ MED!?" In rusar min pappa, knuffar bort honom och dom hamnar i ett ja, slagsmål. Jag står och kollar på och skakar för vadfan ska jag göra. Det här kommer att sluta i blodbad. Pappa bokstavligt talat bär honom mot ytterdörren, öppnar dörren puttar ut honom. Jag ställer mig i köket och bara väntar på att han ska få frispel och börja sparka på dörren och skrika och ha sig. Vi båda ser hur han sätter sig i bilen, och BACKAR in i garaget. Hela bakdelen av bilen pajar och bilen börjar blinka och låta. Pappa skrattar och säger "vilken frisk människa, vilket mentalsjukhus hittade du honom på?" Ehm. Sen kör han runt, runt runt på parkeringen. Kör ut bakom garaget (där det är skog, haha.) kommer ut igen upp på parkeringen och kör iväg. I samma veva får jag sms av E. Mitt hjärta är utanför kroppen känns det som. Det här var ju.... spännande. Jag skickade ett sms till ex "dra härifrån nu, helst åt helvete."


Det här är ju lite komiskt, fast ändå inte. Jag var ju livrädd. Sen kom jag på att hur många gånger under vårat förhållande frågade inte han: är du rädd för mig?
Varför frågar man en sån sak? Sen kom jag på att jag träffade en till filur som jag träffade ett bra tag och han frågade detsamma återigen: "är du rädd för mig?" Vad är upp med den frågan egentligen? Vill folk att jag ska vara rädda för dom eller vad är grejen? Förstår inte riktigt.


This my cool, and I can't take it off.