Min födelsedag var skit.
Och jag ljög förut när jag sa att jag inte är bitter. Jag ÄR bitter. Jag är sjukt bitter.

Jag kom hem och INGENTING fungerade. Min pappa skulle bli sen också.
+ att jag hade fått påminna honom på morgonen "du, jag fyller år idag."

Jag var vara jätteirriterad så jag slog en pling till Nadja så kom hon och hämtade mig. Sen åkte vi och solade sen hem till henne och goffade i oss massa med snacks och jag köpte en liten påse ... nu kommer jag inte ens ihåg hur dom  nötterna stavas. Sen blev jag jättemätt sen så ringde min telefon. Det var ett intressant samtal måste jag säga. he he hee! Sen gick iallafall vi och la oss. (nej, jag sov inte hemma.) Men vi började prata om massa saker så jag blev pigg och kunde inte somna. Och när jag låg där i mörkret och diskuterade med Nadja så kom jag på hur jävla bitter och instabil jag är just nu egentligen. Ingenting går som jag vill riktigt.
Sen var väl största orsaken att min födelsedag var hemsk. Jag fyllde fan 20 och folk glömde. Min egen pappa...
Känslan av att stå vid ett vägskäl men man har INGEN som helst väg att välja mellan, där står jag.
Jag står där och bara "ho ho?"

Kom till jobbet sliten som en åsna i varje fall, trött så att ögonlocken hängde ner till backen. Jag hade absolut INGEN som helst lust att jobba idag. Inte någonstans.
Satte mig och käkade frukost. Langade upp gröt till alla småttingar, men det var ju inte någon som ville käka gröten så där satt jag i min egna lilla värld. Sen ringde jag iallafall pappa och frågade om grejer funkade hemma nu och ja, det gjorde (gör) det. Sen så sa jag att hela min födelsedag var förstörd. "vi kan skjuta upp den en-två dagar" Skojar han med mig eller? Skjuta upp MIN födelsedag? Nu får det fan vara nog.
Jag som alltid skryter om att jag har världens bästa pappa. Men nu då, det här är inte ens lite okej.
Att inte ens minnas sin dotters födelsedag är som en käftsmäll. Skulle jag glömma bort mina barns födelsedag skulle jag känna mig som världens sämsta förälder. Jag är arg. Men framförallt så är jag ledsen.

Så, nåväl. Jag får sparka mig i arslet.

Jag har iallafall fått två pussar idag. Det var gulligt.
Först fick jag en när jag satt på golvet och så vände jag på mig så kom lilla P och gav mig en puss. Det fick mig att flina lite. Sen vid mellanmålet så satt T mittemot mig. Så ställer han sig på stolen och jag lutar mig mot honom och frågar vad det är han vill. Då greppar han mitt ansikte och ger mig en puss. Alltså prinsen! Du är världens bästa lillkille när du inte är en tjurskalle. Detvillvälsäga 80% av dagen.

Nu har jag iallafall varit hos tatueraren och försökte komma fram till någonting. Vi kom inte fram till så mycket eftersom hela min idé gick i spillo då han sa att texten blir alldeles för liten och att färgen kommer att försvinna efter ett tag. Jaha, men vad roligt. Och pierca om min navel kunde han inte heller göra för att dom hade "storstädning"
- då kommer jag tillbaka imorgon
- du är mer än välkommen!
Jag tror han vill ha mig.

Ge mig lite nöje.