Det slog mig

Alldeles nyss att snart börjar mitt liv igen. På riktigt. Jag börjar jobba på heltid. Jag kommer få börja planera saker jag ska göra och hinna med. Jag ser iofs fram emot det. Litegrann. Men ändå. Det kom som en chock nyss.
När fan ska jag hinna träna var det första jag kom att tänka på då mina arbetstider är 13-21 mån-tors, ledig fre-lör, jobbar söndag (egentid). Jag menar.. jag kommer alltså få behöva gå upp kl 6-7 för att kunna ta mig till gymmet. Ta med extrakläder, hårfön och plattång och fixa mig på gymmet och sen åka direkt till jobbet. Om jag inte skyndar mig hem innan. Jag måste tänka ut en plan. Vet ni? Jag ska till och med köpa en filofax. Det kanske inte heter så nu för tiden, men en sådan ska jag införskaffa mig så jag kan hålla koll på saker och ting. Problemet är det att jag kommer glömma bort att kolla i den. Jag vet, jag är duktig  och organiserad. Nej, inte ett jävla dugg. Jag är hemsk när det gäller sånt!

DÄRFÖR börjar jag bli nervös.

Medans jag diskade stod jag och funderade ut min boplan. Jag funderar på att leta efter en andrahand någonstans. Ganska snart. Det kan vara en plan. Jag måste verkligen bort. Bort. Det får komma med tiden. Helst nu. Snart!
Hjälp?

Sen så förstår jag inte problemet med en viss lathet som existerar i detta hem.
exempel:
Toarullen är slut. Den tomma toarullen hänger kvar, en ny toarulle ställs på handfatet.
JAG hänger upp den nya, slänger den gamla.
I köket diskas allting utom grytorna, pannorna osv det får jag ta. Skitjobbet.
Går in på min toalett som jag städad dagen innan. Det är smink i hela mitt handfat. Jag tvättar alltid rent efter mig.
Jag har en lillasyster som smutsar ner.
Skräp ligger lite här och var. Det går bra att GÅ och hämta godispåsar osv, och sedan ta dom tillbaka till köket, till diskbänken. Men INTE trycka ner skiten i papperskorgen?!?!?!! Är det bara jag som får psykisa anfall?
Ok, EN gång. Men varje dag.

Det här är det absolut värsta med att inte ha bott hemma och sen flytta hem igen.
Jag skär mig långsamt med smörkniven över min handled.


Kommentarer
Postat av: Linda

Nej du är inte ensam! Jag har en pojkvän som gör precis likadant som du skrev! Alltså får jag minst ett psykbryt per dag! =)

2008-09-21 @ 17:09:04
URL: http://justmeforyou.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0