Att kalla mig ytlig får ni mer än gärna göra. För jag är inte ensam om att vara en ytlig liten fitta som kanske inte bara tror på att "insidan gör utsidan fin". Eller har jag fel?

Jag menar hur många av Er skulle träffa/dejta någon Ni egentligen inte ens attraheras av, utan ni tänker.. "Nejmen, han/hon är säkert jättesnäll!" Bullshit. Det är väl alltid utsidan man ser först och lägger märke till?
Någon som kommer svoschandes förbi, med ett par sjukt snygga jeans, som sitter alldeles perfekt på den där fina kroppen som tycks döljas under jeansen. Eller den där nyfriserade alt. nyrakade skallen som du vill dra dina händer mot.
Eller varför inte dom där sjukt snygga skorna, ojoj. Människan kan, jag kan. Vi kanske blir ett perfekt par!
Två jättefina ögon som pratar till dig. En fin mun du vill lägga dina läppar mot. Eller hållningen som visar självkänslan och självförtroendet den här människan har.

Men VAD händer om personen öppnar munnen och allt som kommer ut är "jajaiif8rm koto blä bajs?"
Om man inte är full och kåt så blir man ju avtänd på en gång och planerna om äktenskap, 2...kanske 3 barn dör ut direkt.

Men det är HÄR insidan har sin chans att briljera, gör den det? Då kan vi prata duracellkaniner ett antal år framöver.


Och apråpå duracellkaniner. På lördag är det 3 månader sen jag otuktade mig. Ja, med någon annan alltså.
Tiden går snabbt när man har roligt. Eller vad fan pratar jag om..