Idag när jag var på väg hem från jobbet så sprang jag in i Sara (MED S) på centralen.
Det var ganska kul. Jag hade egentligen jättebråttom till tåget, men stannade kvar och tog den senare istället. Vi hade tydligen mycket att prata om.

Hon åker tillbaka till Thai imorgon. Vi kom in på lite möjliga saker.
Och det som fick mig att bli lite chockad var ATT:

förra sommaren skulle jag och Sara hänga. Hänga, ligga, whatever.

Hon berättade att en tjej som hon känner hade berättat saker om mig och helt enkelt varnat henne för att umgås med mig. Jag menar, ursäkta-mig-vad-säger-du-vem-är-du-VAAAA!?
För det första så munbajsade hon bara. Hon vet inte ens vem jag är. Jag vet inte ens vem hon är.
Jag har sett henne ute EN gång.

Jag menar, helt ärligt. Sen när kan en människa som inte ens känner mig berätta för andra människor HUR jag är, VEM jag är. Och är det någon annan som är stor i munnen som varit i farten så undrar jag VAD denna grundar all "fakta" på. Jag vet nog bäst själv vem jag är.

Det känns nästan som när jag var 16 och fick ett samtal av en kompis som var på fest hos gemensamma killkompisar och hon säger "X säger att du har gett honom klamydia".
Jag bad henne sätta på högtalaren på telefonen: "Då kan du tala om för honom, eller han kanske hör det här själv. Hur kan jag ha gett dig det, när vi inte ens har haft sex?" Alla började skratta. Inte han.

Det är nästan lite samma känsla.

Man var inte där, men är ändå huvudämnet. Folk måste ha så intressanta liv.

:) PUSS!