Igår ringde det på min telefon när jag satt på jobbet och läste en aftonbladet.
Det var ifrån tv-programmet. Hon ville göra en liten snabb "intervju" med mig.
"får jag låna några minuter av dig?" jag liksom, SJÄLVKLART!

I tisdags så skrev jag under ett kontrakt om att jag inte får prata med annan press osv och att alla ljudinspelningar och all rörlig bild äger dom rätten till och får använda den. Pretty galet om man frågar mig!
Jallafall!

Hon frågade mig en massa roliga frågor och jag tänkte att jag skulle vara så rolig som möjligt men det enda jag svarade på alla frågar löd ungefär så här: "eehhm.. det beror på situationen... öööhm.. ja, det beror ju pååå".
Hur rolig var jag på en skala då? Inte så värst rolig.

Idag skulle hon iallafall ha presentation av allas presentationer. Våran också detvillsäga.
Jag undrar vad dem andra tyckte. Hon själv hade oss som hennes personliga favoriter.

Jag har inte riktigt förstått ännu att jag KANSKE kommer vara med på tv snart. Det är helt sinnes.
Jag har knappt tänkt på det alls idag. Förutom när jag höll på somna på tåget hem och kom att tänka på att OM det nu skulle bli så. Så kanske jag blir den där som vissa tittar och bara: "titta där är hon..." och så skrattar dom åt mig. Det vill jag ju inte! Eller ok, lite.

Min kusin skrev till mig igår att OM det nu kommer bli så, så kommer han sitta med sina kompisar och skratta åt mig... och Daniel. Sen sa han lite fint; "bara inte Daniel får några utbrott".
Det finns det tyvärr inga garantier för.

Som sagt, vi får se.

Jag säger som Skrik och Panik ur Herkules: "om, oooom är bra"