Jag hatar, HATAR verkligen på riktigt pappas katt. Nej, det är inte bara som jag säger.
Jag klarar inte av henne. Smulan. Hon är så sjukt uppmärksamhetskåt så det finns inte.
Så får pappa lämnar hemmet så ska hon på allting som låter, allting som går att knuffa ner ifrån hyllor och bord knuffar hon ner. Ful är hon också.

Hon gör verkligen allt för att irritera mig. Och det går ju också.
Hon hopper först upp i min säng, försöker gosa, stångas med mitt ansikte och är gullig.
Sen hoppar hon upp på tv:n även fast jag skriker på henne att hon inte får det.
Sen ner på golvet, när jag väl rest mig upp. Sen upp i bokhyllan och ska putta ner saker.

Jag hatar henne, seriöst. Hon är elak också.