Jag är nog kär i Martin från Hammarbyhöjden. Stammisen. HAHA.
Eller kär och kär.. eller ja, det kanske man kan säga. Eller nej. Det är jag inte.
Men han har såndär dialekt och är sådär charmig och stannar alltid kvar lite och pratar även fast han fått sin mat.

Det var så roligt när jag jobbade med Maja i helgen.
Då ringde telefonen: "ja, hejsan det var Martin här! jag kör en 12 bitars som vanligt.. om 10? perfekt!"
Jag sa då till Maja att jag inte fattade vem Martin var.
Men så ställer jag mig och sjunger högt och rakt ut; "MAAAARTIIIIIIN, VAD DÖÖÖLJER DU FÖR MIG III DIIINAAAA MÖRKA ÖÖÖGOOOON!!"

3 sekunder efteråt kommer han. Ja, in och ska hämta maten alltså.
När han skulle betala och jag såg vem det faktiskt var så fick jag bita mig i läppen för att inte börja skratta.

Han är sådär manligt snygg den där karl. Ni vet.. mörk hår, glasögon, oftast kostym (direkt efter jobbet, typ..) och snackar bara så jävla charmigt. Och JA, han har mörka ögon.

Faaa-aaan vad jag tänder på människor som är charmiga och kan använda munnen alltså. Jävlarrr.

Nog om honom. Han är bara en våt dröm. Ha ha haaa..

På riktigt... ORKA vara singel.
Nej.