Jag har inte gråtit på månader.  
Men jag kan inte hålla tillbaka det nu.

Jag saknar för mycket, för många.
För första gången på länge KÄNNER jag.
Jag tror det här med att döva känslorna bara håller ett litet tag.
Just nu, i detta nu, kan jag inte hålla tillbaka.

Jag låter det bara komma nu så mår jag bra sen.