Jag har inte märkt först nu att mitt knä är helt blått och blämärkigt.
Spring aldrig in i spärrarna om du vill behålla ett fint, naturellt knä i framtiden.
Gud vad jag lätt får blämärken nu för tiden. Eller så är jag bara lite vildare än förr.
GÅR DET? Arrå.

Började fundera kring saker.
Saker som kommer ifatt mig.
Var det så, eller var det som det var bara?
Var jag ett substitut? En kort lindring för en kort sekund?
Var jag bara en tillfällighet? Ett bra sätt att "glömma"?
Jag var nog alldeles för uppslukad för att ens tänka tanken då.
Men nu tänker jag den. Aouch om SÅ är fallet.

Nåja. Jag fick iallafall känna.