Jag som har sovit så fruktansvärt mycket borde ändå ha glömt bort att det är Måndag idag.
Men nej, icke. Så fort man vaknar till så blir man ju påmind om'et.
Jag menar, inget sms. Det är inte sommar ute. Jag är fortfarande äckelsjuk. Jag råkar komma åt sladden bak på datorn inte bara en, utan tre gånger så jag MÅSTE starta om den. Tredje gången ramlade också datorn ner på golvet. Inte så himla okeeeeeeeeeeej.

Men inte nog med det så vaknade jag med fetångest för någon timme sen.
Jag drömde att jag hade min första lektion idag. I skolan alltså. ALLTSÅ!
Att jag ens har magen att överväga alternativet för att börja plugga igen.
Nej, Josefine, Nej. Det här går jag inte med på.

Hade väl inte bara ångest över det. Men mest det..
Jag menar, hur mycket man än försöker att inte verka eller vill låta sig bli deprimerad av den här årstiden så har jag iallafall modet att svälja stoltheten och säga att jag har gått i fällan.
Jag är på riktigt deprimerad och det är inte okej. Jag tittar snett på folk som är deprimerade och tycker att dom borde göra annat. Men hur lätt är det alla gånger? Just nu känns allt meningslöst och hopplöst.

Sen kan jag ju också känna så här för att jag ligger ensam i min säng och har inte ens fått ett "hej" på typ två dygn. Jag har all rätt i världen att verka lite depressed just nu.
Jag fann ordet: "bekräftelsebehov". Det lider jag av. Grovt. Just nu alltså.

Jag vet att jag är en tjej av några som hellre vill ha sanningen än lögn när man frågar "hur ser jag ut?".
Och just nu ser jag ut som något katten släpat in. Så skulle NÅGON påstå att "du är jättefin" hade jag förmodligen bara blivit irriterad och gnällig. Ja, jag lider utav PMS just nu också.
Ni som känner mig vet ju att jag drabbas av allt samtidigt. Små doser är ingenting för mig.
Allt på en och samma gång, bring it on bara.

Det blir nog aldrig som man riktigt vill här i världen.
Aldrig nöjd.

Aja, jag ska nog somna om och glömma den här  måndagen lika snabbt som den kom.

säg att du menar, och vill mig väl
håll mitt hjärta.