Jag ligger i min säng och bara ler. Jag kan egentligen inte göra annat.
Igår grät jag typ i en sekund. Men det var väl också ganska påtvingat och en faktur och sista dropparna som fanns efter tårfloderna i och med min förkylning.

Jag känner mig på riktigt som en scizhofren. Jag kan inte stava till det ordet. Men what to do?
Igår kunde jag inte somna för jag hade tankar på tusen olika håll och kanter.
Kom fram till både det ena och det andra. Jag andas jättekonstigt.

Man kan faktiskt inte bara sitta och titta på när ens liv springer förbi en.

Sakta men säkert börjar jag tygla mig, kunna ta tag i saker oh tankar istället för att gömma undan dom.
Jag menar, jag står fortfarande kvar vid att man ska säga om det är 'något' på direkten.
Men ibland så händer det bara inte. Tankar rinner över, känslor rinner över. Det blir för mycket.
Jag tror det är därför man blir ledsen. Men det är bara som jag tror, eller försöker inbilla mig åtminstone.

Man måste nog gå igenom "kriser" för att kunna klara sig.
Som min bror sa: "man lär sig bäst, genom den hårda skolan", jag tror det stämmer.

Fast orkar man inte, man ger upp, man ser inget "ljus i tunneln" så är man svag.
Man är för svag för att försöka tänja gränserna, för att göra det man egentligen vill göra, OM man vill göra det.
Jag vill aldrig behöva tvinga en människa till att göra saker för mig, som den i själva verket inte vill.
Det ska komma av egen vilja. Allting som kommer ur det spontana ger mig positivitet.
Det kan vara samtalet, det kan vara ett mail man minst anade, ett ynka sms, en enkel gest, små enkla ord, inget påtvingat, inget påfluget. Allt kommer som det ska, som det vill, som det bör.

Helt "naturligt".

Fast det är väl det, det jag kommit fram till. Jag har aldrig levt under "naturliga" former, så hur ska JAG egentligen veta hur det går till? Jag blir osäker på mina handlingar, jag blir fundersam. "this is right?... right!?"

Dock, vaknade jag upp som en ny människa idag. En människa med öppna ögon, öppna öron och tillbaka till öppna tankar. Folk omkring kommer aldrig sluta ljuga, låtsas och försöka. Men en själv kan väl spela en liten roll och försöka att inte låta sig bli lurad eller besviken, gång på gång. Vi säger så.

Försök bryta mig, cuz it ain't gonna happend!