Konstig dag. Verkligen jättekonstig.
Inte nog med att jag helt plötsligt har fått en återupplivad kontakt med Frillan.
Vilket är otroligt.. komiskt. Har inte träffat människan sen jag var 17 år.

Idag på väg hem från jobbet, när jag kommer till Gullmars och ska ner till tunnelbanan så blickar jag till höger, mot rulltrappan och mitt hjärta stannar och min mage knyter sig. Eric. VA!
Var det verkligen? Ja, det var det.

När jag kommer in på tunnelbanan rynkar jag lite på ögonbrynen och kollar igenom telefonen om jag har kvar hans nummer. Yes. Skickar iväg ett SMS. För att vara.. rolig.

- Haha, såg dig precis.
- Vem är du?
- Josefine
- Hm, vem?
- Det var inget
- Ok, säg
- Kommer du inte ihåg mig? Tack för den.
- Jo, jag minns nu! För jag har fortfarande slutet av ditt mobilnummer som PIN-kod
- Du är rolig

Sen ringer han.

Det här är bara sjukt.

Nu ska jag in i duschen och försöka vakna till lite.