Även om jag vaknade med ett underbart humör imorse så hindrade inte det mitt huvud för att snubbla in på sentimentala banor. Det vill säga, jag började tänka tillbaka på saker. Saker och ting.

Det började nog efter att min pappa ringde mig på jobbet "jag saknar dig, saknar du inte din farsgubbe?" Jo, det gör jag. Som fan. Jag saknar många människor nu helt plötsligt.

Det är när saknaden gör sig påtaglig man verkligen förstår vilka människor som har gjort avtryck i sitt liv. På riktigt och inte bara ytliga människor som har försökt intala en att man är "älskvärd" osv.

Jag menar, come on.
Jag borde vara en sjukt lyckligt lottad tjej egentligen.
Jag ÄR!

Men ändå, man måste få sakna.


Nej, nu ska jag lyssna på mysig musik. Läsa lite mysiga SMS och bara vara mysig här i natten.
med mjuka läppar och mjuk hud

En hemlis: jag ser fram emot en sak nu.. hehe