HOOD-inge

Så, hemkommen från Flempish.  Jag är verkligen hög på livet. Jag känner det i hela kroppen. Jag har varit på högvarv hela jävla dagen. Helt galen! Hälsade först på mamma som låg inne på sjukhuset. Herregud.. hon kommer väga 30kg när hon kommer hem. jesus asså!

Jag och Mandis skrattade lite åt henne dock. Hon blev nog också hög på livet när vi kom dit.
och kul att jag köpte en bukett med blommor som hon inte ens fick ha.
Ni med allergier kan väl ligga på någon speciell avdelning. Så ja, blommorna fick jag ta hem igen. Kul jul.
Ska nog ställa dom här i vardagsrummet. Hm, finns det ens en vas i detta hem är ju frågan?

Efter sjukhus-visiten så bestämde sig jag och Mandis för att käka på MAX (alla dessa Max:ar alltså)
Fyfan, jag har magsår nu. Slängde i oss maten. Jag fick typ en sockerkick av ½liter coca cola.
Jag blev helt galen. På riktigt alltså. Jag sprang, alltså du läste rätt. SPRANG till bussen fast det inte ens var bråttom. Fick håll. Började dansa. Sen började jag härma Ana-Ginas Kadhijde(?) ööh.
Jag älskar det "JAG SKA VENNA DEN!" Fan vad rolig hon är. Jag vill bli bästis med henne!

Åh, jag är så glad. Det går världens rus i min kropp.

Jag mår illa nu. Usch. Beach 2010 here i come, fast nä, juste. Den har redan börjat.



hahaa, min lilla mamma matar sig själv.. saltlösning. Mums! Bättre än hamburgare.




Mamma lyssnar på Lugna Favoriter i sin fina iPod. Sjukhusets egna, fina iPod.




Den gråa kudden är en Högtalare. Tjock nice!




"Var god stör ej!" För den som inte kan läsa baklänges alltså.


Sist men inte minst... eller jo, det är hon:




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0