Jag hann bara komma utanför dörren så sprang vi in i Lisen och Heineken. Ja, Lisen är en finne-särring på hur många år vet jag inte. Hon har iallafall en son som är lika gammal som min pappa. Dvs, 44.
Men hennes hund heter Heineken. Tjorven är kär i honom. Han är ganska ful, men söt ändå.
Okej, snart låter detta inlägg som en DIKT från lågstadiet.

Vi gick till våran lilla "park" och släppte vilddjuren fria. Jag och Lisen satte oss ner och pratade om livet.
Hon berättar för mig med sin finska brytning att hon har slutat röka. Vad duktigt du är, talar jag om för henne.
Sen berättar hon även att hon satt på en uteservering här om dagen och att en bekant till henne hade sagt "jaha, så du tar dig inte en joint heller längre?" Jag tittade på henne lite nervöst och visste inte om hon skojade eller inte. Hon började skratta och tittade på mig och sa: "det är väl klart jag tar en joint då och då.. det är ju inte samma sak som att puffa vanliga cigaretter.. eller hur?"

Och vad skulle jag svara på det? Jag försökte bara skratta bort det. Onödiga och odödliga samtalsämnen kan man ta en annan vacker dag. Förresten, när vi stod upp och pratade så pruttade hon och fortsatte prata på som att jag inte märkte någonting. Jag märkte visst. Men jag ville inte direkt säga något som skulle förstöra stämningen.

Nu håller jag på att svettas ihjäl. Och som ni märker har jag fortfarande inte kommit till Hammarbyhöjden.
Snart så, snart. Jag ska bara....