Ja, jag har grisörsbitar i hela soffan. Det är inte alltid lätt inte. Men vi tackar Harri för det smarriga örat. Puss.
Eller fan vet jag om det är smarrigt. Men det verkar som det åtminstonde.

Själv håller jag på att förblöda tror jag. Förstår inte hur mycket blod man kan tappa egentligen.
Inte konstigt att man är TRÖTT. Sen att jag vill kräkas och gå dubbelvikt är en annan femma!
Jag orkar och vill inte tänka för tillfället. Men jag måste. För jag måste ordna med scheman inför kommande veckor. Förlåt om jag har noll motivation. För första gången i mitt liv vill jag bli försöjd och omhändertagen.
På alla sätt och vis. Men.. man kan inte få allt här i världen.

Nu ska jag trycka i mig smärtstillande och arbeta lite.
Viktig-petters-måndag idag. Vad som står mer på listan tar vi en annan dag.