kräkas
Jag vill kräkas på att jag har jobbat två helger i rad. Därmed också att jag jobbat 12-22 om dagarna/kvällarna med. Nu när jag äntligen är klar, ja då vill jag kräkas på att det REGNAR och är KALLT ute!
Hmm.. vad mer? Jo.. eller ja. Igår var jag hemma hos Annie-Bannanie och myste.
Hon bjöd på nachotallrik och chips och FETT mycket med coke. Som man dricker alltså.
Det var bara ett problem. Jag har typ inte ätit någonting på aslänge. Helt plötsligt åt jag som ett barn som aldrig sett mat förr. Jag tryckte i mig allt så fort jag bara kunde. Som att någon annan skulle sno maten och skiten ifrån mig. Jag pressade i mig. Sen mådde jag dåligt. Men inte lika dåligt som jag skulle få må idag.
AAAAAAAAAAAAAAAAALLTSÅ... ka-ta-STROF! Min mage har varit STENHÅRD, har försökt fisit men det har liksom inte gått. Jag menar... eh, jobb? Prutta på jobbet? eh eh eeeeh.
Annie var dock oerhört lycklig över att se min mage SVULLEN. "mmm äntligen är ditt fett tillbaka!" Hon tror typ att jag har gömt mitt fett någonstans. "JAG VILL INTE VARA DEN TJOCKA KOMPISEN!" Vilket fjanteri va!
Jag lovar henne att svulla, and i did. Mycket och snabbt. Och äckligt.
Jag har sura uppstötningar varannan minut också. Usch. Ska aldrig mer äta.
Mmm, ni trodde det va? Jag älskar mat för alltid och för evigt.
Just nu är jag hemma hos min pappa och sitter faktiskt i mitt gamla rum, vid exakt samma dator som jag jämt gjorde förr. Det känns så himla konstigt på något sätt. Jallafall.. imorgon ska jag träffa NATHALIE.. hoppas jag. Hon kanske dissar mig som SANDRA gjorde.. aaah, ska försöka att inte börja gråta.
NEJ JAG ORKAR INTE!
men JOOO... för nu kom jag på att jag var så jävla poppis på pendeltåget idag. Fråga mig inte varför.
Först han som satt mittemot mig som "RÅKADE" flytta sin gitarr på mig hela tiden, och tog ögonkontakt och log hela tiden, och sedan började prata med mig. Ja, så klart. Och sen en annan.
Sen satt Ida's bror på tåget med. Han tittade också på mig massor. Det var roligt. Ida, kan du fråga din bror om han blev kär i mig?
Nej, nu, gosnatt.
Hmm.. vad mer? Jo.. eller ja. Igår var jag hemma hos Annie-Bannanie och myste.
Hon bjöd på nachotallrik och chips och FETT mycket med coke. Som man dricker alltså.
Det var bara ett problem. Jag har typ inte ätit någonting på aslänge. Helt plötsligt åt jag som ett barn som aldrig sett mat förr. Jag tryckte i mig allt så fort jag bara kunde. Som att någon annan skulle sno maten och skiten ifrån mig. Jag pressade i mig. Sen mådde jag dåligt. Men inte lika dåligt som jag skulle få må idag.
AAAAAAAAAAAAAAAAALLTSÅ... ka-ta-STROF! Min mage har varit STENHÅRD, har försökt fisit men det har liksom inte gått. Jag menar... eh, jobb? Prutta på jobbet? eh eh eeeeh.
Annie var dock oerhört lycklig över att se min mage SVULLEN. "mmm äntligen är ditt fett tillbaka!" Hon tror typ att jag har gömt mitt fett någonstans. "JAG VILL INTE VARA DEN TJOCKA KOMPISEN!" Vilket fjanteri va!
Jag lovar henne att svulla, and i did. Mycket och snabbt. Och äckligt.
Jag har sura uppstötningar varannan minut också. Usch. Ska aldrig mer äta.
Mmm, ni trodde det va? Jag älskar mat för alltid och för evigt.
Just nu är jag hemma hos min pappa och sitter faktiskt i mitt gamla rum, vid exakt samma dator som jag jämt gjorde förr. Det känns så himla konstigt på något sätt. Jallafall.. imorgon ska jag träffa NATHALIE.. hoppas jag. Hon kanske dissar mig som SANDRA gjorde.. aaah, ska försöka att inte börja gråta.
NEJ JAG ORKAR INTE!
men JOOO... för nu kom jag på att jag var så jävla poppis på pendeltåget idag. Fråga mig inte varför.
Först han som satt mittemot mig som "RÅKADE" flytta sin gitarr på mig hela tiden, och tog ögonkontakt och log hela tiden, och sedan började prata med mig. Ja, så klart. Och sen en annan.
Sen satt Ida's bror på tåget med. Han tittade också på mig massor. Det var roligt. Ida, kan du fråga din bror om han blev kär i mig?
Nej, nu, gosnatt.
Kommentarer
Trackback
