För det första vill jag bara säga att jag är så stolt över min byracka.
Hon är en sömntuta precis som mig. Hon går inte upp först jag går upp, och då ligger hon ändå kvar och sträcker på sig och gossar och vill knappt gå ut när man ska gå ut med henne. Åh, din pälsboll, I love you.

Sen att hon har hamnat i någon förtidig trotsålder är ju en annan femma...

Nääää, nu ska Jag själv äta frukost. Grönt te och leverpatte-smörgåsar, mums.
För ovanlighetens skull menar jag..