Jag har aldrig varit speciellt intresserad av "Paow-Huga-Nemo-JOCKIBOI"-historien.
Men PLZ. Nu har jag läst alla deras FINA, SORGLIGA, FÖRKLARANDE, BÖLANDE historier i deras bloggar.
ASÅ PLZ PLZ PLZ. Var Paows och Hugos förhållande på riktigt så tycker jag BARA synd om honom i allt det här?
Seriöst, hur gammal är hon? Och hur jävla dum får hon vara att lita på den där andra som var otrogen i TV.
Jag blir fruktansvärt provocerad. Som vanligt. Speciellt när det handlar om otrohet.
Jag kommer aldrig någonsin i min vildaste fantasi kunna förstå HUR man kan göra något så ONT mot en människa man "älskar". På riktigt? Jag vill veta. Hur känns det i hjärtat och själen efter att man gjort en sak?
Hur känns det? Jag vill veta. För att få det i sitt eget ansikte att man blivit bedragen, det är som att dö.

Luften går ur en och man blir helt paralyzerad, magen lever highlife och man vill kräkas.
Man tänker 3483258257 tusen tankar om man SJÄLV gjort för fel?

Jag blir verkligen på riktigt ledsen när jag läser om sånt här. Det skär i mitt hjärta och jag önskar inte ens min värsta fiende den smärtan som kryper in i kroppen när man får veta en sådan sak.
Ni som lever som ni gör. HUR kan ni leva med det? Har ni inget samvete, ingen skam, ingenting i era kroppar? Är det ingenting som säger emot?

Jag har läst (och hört...) om personer med sexmissbruk. Men dom är sjuka. Dom kanske är otrogna eller bara har jävla massa sex hela tiden. Men dom här människorna får KICKEN av att ligga med människor och dagen efter känner dom sig smutsiga och tomma och kan ligga som ett par jävla kollin i en vecka tills det är dags för nästa dos. OCH NEJ, jag menar absolut inte att bara för att dom är sexmissbrukare så får dom vara otrogna. Ingen jävla människa i hela jävla världen borde vara det.

Har man valt att leva och vara med EN människa kan man inte försöka göra det? Och om man nu inte kan eller vill eller ORKAR (hört antal gånger) då skiter man väl i det, gör slut, går vidare och knullar nästa?
Simpelt som fan! Jag är upprörd som ni kanske märker. Jag borde egentligen gå och prata med någon om det här egentligen. Jag har heller aldrig någonsin förtjänat att bli bedragen. Men... jag har också blivit dödad.

Nej, jag är för, förbannad för tillfället.
Och människor bara sjunker i mina ögon för varje dag som går.

OCH PLZ. Nu pratar jag om människor i FÖRHÅLLANDEN.
Fan är man singel, kör hårt! Ligg så mycket ni kan och orkar. Det är ju skönt och bra för själen.
Men äcklas av er singlar som går på andras flick/pojkvänner också. Ingen heder i era äckliga kroppar heller.

Lätt att vilja ha det man egentligen inte kan få, eller hur?