Det är rörigt i hjärnkontoret just nu.
Det är rörigt i min kropp.

Jag försöker och försöker och försöker, men lyckas inte riktigt nå fram.
Vad ÄR det där? VARFÖR blir jag så här kan jag tänka ibland.
Ibland vet jag och ibland vet jag inte.
Men varför ska något så självklart vara så svårt att förstå. Och få fram. 

Jag hoppas att det är den här långa, jävla, kalla vintern som fått mig så här.
Annars bör jag söka upp kvinnokliniken och kolla vad fan det är för hormoner i min kropp.
Apråpå det ska jag ta mitt cellprov på Måndag. Tillome det ger mig ångest. Cancer-ångest.
Vad är det för tortyr att gå runt och vänta 4-6 veckor på att få reda om man har några cellförändringar, eller inte.
Jag kommer detvillsäga vara ett nervvrak och ännu mer helt-jävla-dum-i-huvudet i ytterligare 4-6 veckor.
Det enda jag kan tänka nu är att jag har grova cellförändringar. Ja, tillome livmoderhalscancer.
Varför skulle jag INTE ha det? Jag menar, jag får ju allt annat så varför inte. Jag ställer in mig på det så får man ta smällen sen. SÅ positiv är jag till ett vanligt test alla kvinnor bör ta.

Egentligen vill jag bara strunta i att ta det. Är det något fel så är det.
Jag är fisk. Och fiskar vill oftast rymma från den bittra sanningen och verkligheten.

Nu sitter ni och tycker att jag faktiskt ÄR helt fullkomligt dum i huvudet.
Men det är så här det ligger till.

Jag tror att jag har cancer i fittan.
Jag tror att jag är steril.
Jag tror att Ni tror att Jag överreagerar.

Anyhow.

Eftersom att Alex är på fest just nu så jag lägga mig i sängen och sova.
För jag är numera "typ" nykterist (drack 4 klunkar rödvin till maten... ekologiskt... faktiskt) och är astrött så jag orkade faktiskt inte följa med. Men skit i det.

Man kanske skulle ta och borsta tänderna.
Jag HOPPAS jag vaknar på bättre humör imorgon.