Idag har jag haft en bra dag. Men jag har också upplevt den som dålig.
Inte för mig själv. Eller jo, lite. För att jag har insett saker. Mitt framför ögonen på mig.

Jag jobbar ju som sagt på en förskola. Vid den här förskolan så finns det en riktigt SKOLA där det är låg/mellan-stadie barn som går.

Idag när jag var ute och lattjade med mina (Lissans.. o alla andras) 6-åringar så fastnade jag framför skolbarnen som spelade fotboll. "Vad duktiga dom är!" stod jag helt fascinerad och började fantisera om hur jag ska gå på fotbollsträningar med mina kids. Ja, om dom nu VILL spela fotboll dvs.
Tills allting vändes upp och ner och jag blev rädd.

Det här var alltså årskurs 2 och 3 som var ute och spelade boll.
Under mindre än knappt 30 minuter hamnar 5 st killar i underläge och blir helt ärligt SLAGNA av dem andra.
Tills slut kunde jag inte kontrollera mig och jag röt till på ett sätt jag aldrig gjort förut. Jag gick emellan. Jag var vuxen.
Dom slutade och ena killen som slog gick därifrån.


Ska jag vara ärlig så insåg jag DÅ att det inte är barnens fel att det är som det är.
Det är ju förfan alla vuxnas fel. HELA TIDEN! Jag blir bara glad om någon som jobbar i skola läser detta och faktiskt förstår allvaret i hur det faktiskt ser ut på skolgården.
Det är INTE konstigt att barn inte vågar gå till skolan. Mitt hjärta krossades och gick itu när jag såg hur dom behandlar varandra. Jag blev så provocerad att jag nästan själv inte ens vill sätta barn till världen för att den är för rå. Jag blir arg och jätteledsen. Hur kan man inte ha tillgång eller RÅD i Sverige att anställa lärare så det räcker till. Att vårat samhälle blir bättre. Utan våld och mobbing.
Folk måste förstå att det försigår MISSHANDEL, ja, det är precis vad det är. I SKOLAN.

Jag står alltså och tittar på 8-9-10 åringar som spelar fotboll och skriker "fitta!", "din jävla hora!" till varandra när dom spelar fotboll. Och sen när det inte går riktigt som det ska. Då slåss dom. HÅRT och brutalt.
Sparkas och är fler på en. Jag blir rädd för detta samhälle.
VART är lärarna när detta händer? Har nästan aldrig sett lärare vara ute samtidigt som barnen.

Sen kommer dom lite äldre killarna och ska förstöra för dom som redan spelar.
En yngre kille ryter till, för han vill ju faktiskt bara spela fotboll. Medans den äldre puttar och kallar honom "bög"
Den yngre killen som är 1 huvud kortare förlorar stubinen och han puttar den äldre killen, då springer det fram 2 andra v den äldres kompisar och JAGAR den yngre killen.

Jag blir galen. Och återigen ledsen. Ingen som ser, ingen som gör något.

Förlåt att jag säger detta, men barn är GRYMMA mot varandra och det är ERAT fel.
Det är allas vuxna fel som inte ser sina barn. Var lite mer närvarande. Allting handlar om sunt förnuft.

Jag stod verkligen där som ett rykande åskmoln och bara väntade på att jag skulle bli superarg igen och bryta ett slagsmål som inte ens jag FÅR avbryta. För jag är en vuxen, utomstående som inte jobbar med dessa barn.
Man får ju inte säga åt andras barn. Det är väl kanske inte pedagogiskt. I don't know. HUR ska jag veta, jag som inte ens är utbildad.

Till slut är deras rast slut och någon lärare ställer sig i dörrspringan och ringer med klockan.
Barnen går in. Dit ingen vet vad som har hänt. Eller händer.

Ska det behöva vara så här? Nej, jag tycker inte det.

Idag så slog det mig. Det är det här jag ska göra.
Frågan är om jag ska satsa på att vägleda dom alldeles yngsta barnen till att inte bli det där.
ELLER ska jag vara där för dom lite äldre och faktiskt finnas, lyssna och förstå?
Ja, det är frågan. Jag ska ta mig vidare. Det här kan inte fortsätta.

PRATA MED ERA BARN. LÄR KÄNNA ERA BARN UTAN ATT VARA SÅ JÄVLA PÅ.
Fan, visa lite intresse. Jag skiter i att folk inte har tid. Har man barn så TAR man sig tid.
Helt enkelt.

När jag fött barn, ska jag gå tillbaka till det här inlägget och försöka göra mitt bästa.

Klart slut. Tack för mig.




Bild lånad av Svt