rätt!

ja alltså, det var min önskan också. barn innan 30. men säg att vi fått barn när jag är 30 då hade ju malle varit 37! det är lite gammalt tycker jag egentligen... :P så det var ju också en liten överhängande ångest/tanke man hade hela tiden. Men 2010 var verkligen helt insnöad på bebis. kände typ att jag bara ville köpa en miljon katter och låsa in mig i en hydda och hata alla som hade barn. för det var fan så jag kände. Jag hatar alla som får barn from nu! tänkte jag. Och trots att vi har Charlie så går jag fanimej inte runt och frågar de som varit ihop ett tag utan barn och ba "NÄR SKA NI HA BARN DÅ". HELL NO!!! Vafan, det har man egentligen inget med att göra tycker jag.



Malle hade ju en kompis, han och hans tjej hade varit ihop i 10år, han var över 30 och hon var också 30 och man förstod ju att de hade svårt att få barn eftersom båda älskade barn, hon jobbar t.om på förskola! Sen fick dom barn och helt plötsligt börjar han fråga mig när vi ska få barn. Herregud, dom om någon borde ju veta att den frågan är jobbig! Hade även en jobbarkompis där det var samma sak. Dom "sköt" upp att skaffa barn så det blev ju svårt tillslut för dom med efter 11år ihop och så fick dom en förra året och så börjar han fråga MIG när vi skulle ha. Och då får man liksom ge en slap på dom att fan jag är bara 23 så jävla bråttom är det inte. Han var 32 kan jag bara tillägga :P Vissa saknar nog den där finkänsliga hjärncellen :P



Jag sitter bara och hoppas att det inte ska bli lika svårt att skaffa ett syskon till Charlie... eller inget syskon? Jag vill ju ha 3barn :(...:P

I FEEL YOU! För fan. Jag var där. Jag tänker dock inte säga "din dag kommer". För jag vet ju inte ens varför det gick för oss tillslut!



Jag kände INGENTING. Och jag läste ändå på om ALLA symptom och försökte matcha dom med mig själv, men nä. Vi kom hem från Cypern och min mens var sen. Som den var varannan/var tredje månad. Så jag hade ju liksom ett lager med graviditetstest hemma :P Så jag hade tänkt i några dagar om jag skulle prova. Så ba nej, jag blir så besviken. Men så den där dagen 2 september så tänkte jag vafan. Jag testar väl då. Och sen vid typ v12 eller nåt mådde jag illa någongång. Sen var jag jävligt tjurig typ fram tills dess. Men jag slutade ju snusa direkt när jag plussade så det berodde nog främst på det. ;)



Sen syntes ju inte min mage för än i v22 eller nåt sånt. Och då syntes det inte ens mycket. Bara 4kg upp på vågen också. Så första 5månaderna så var det egentligen ingen skillnad och även fast jag kände sparkar tidigt och ultraljud var i v19 så trodde jag inte att jag var gravid för jag inte hade någon mage. Och klart som fan andra skulle informera mig om "VILKEN LITEN MAGE JAG HADE". Jajajaja. Sen helt plötsligt fick jag ju världens tjockismage och gick upp typ 10kg. Så då skulle såklart alla säga hur jävla stor jag var. Jomentack jag vet. (Det slutade ju som sagt på 25kg uppgång heheheh. Men det kan jag säga att 17kg försvann bara genom att föda Charlie. Men nu står det still.) ALLA har ALLTID något att kommentera. Och jag är inte sån så jag blir såklart jävligt irriterad :P